Ler utanpå men gråter inuti

Ibland undrar jag verkligen hur jag lyckas göra vissa saker som jag gör i mina dagar. Hur lyckas jag, ställer mig den frågan varje dag asså. En person som går ur ett problem för att gå in i ett annat. En person som pendlar mellan glädje och sorg. En person som svävar mellan Ja och Nej. Aldrig ett ellet annat, utan alltid mitt emellan, varför blir de jämt så för... De ska vara lätt att ha de svårt men dubbelt så svårt att ha de lätt, eller hur..

Vissa dagar är betydligt bättre än andra måste jag säga, vissa perioder likaså, men när e de dags för min värld att stanna upp för en enda sekund. Sväva mellan Ja och Nej, de precis va jag gör... och tro fan att de tynger mig varje dag och varje sekund som jag tänker på dig. Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig oftare än bara då och då. Trots de önskar jag att då och då aldrig fanns. Make up your mind baby, you never know what you got until you lose it.

Sympati, ordet existerar knappt längre. Ordets innebörd existerar mindre än så.
Så jag lägger ännu ett leende på mina läppar och ler ut mot världen, låter folk förbryllas och dras iväg fullt medvetna om att mina dagar är lika soliga som afrikas öknen. Dock bränns den solen lika mycke som de bränns i hjärtat. Problem dyker upp istället för att lösa dom, så minimerar vi dom som vilken ointressanta msn ruta som helst. Försök förstå ironin i de jag skriver, eller ta in de och ha de i bakhuvudet. And once again my lovely Leif is back in my life.

För övrigt har jag haft en bra dag besökte shvan i hans praktik och sen hemmåt eftersom han skulle jobba senare, sedan va jag med min fru alexandra en stund och senare var jag ute me min älskade vän Ida och tjatade i flera timmar sen bestämde vi oss för att gå hem till henne och ta de lungt istället. himlans skönt att få träffa dig igen sunshine, har verkligen saknat dig min älskade barndomsvän. 12 års vänskap och du är älskad för all evighet!


Ler utanpå men gråter inuti