Fast mellan kärlek och hat. TUSEN frågor, inte ett enda svar. Inte ett svar som kan leda mig framåt, jag har fastnat. Efter regn kommer solsken, så sägs det, men i mitt fall verkar de inte som om solsken kommer alls. Vart har jag fastnat? varför kan jag inte komma längre med mig själv? Sväva mellan glädje och sorg, vart är vägen ut?

entra en mi vida, te abro la puerta. Se que en tus brazos ya no habran noches vacidas. entra en mi vida, yo te lo ruego... te comenze por extrañar, pero empeze a necesitarte luego...

hayete förlåt

Nu har helgen sprungit ifrån mig igen, redan söndag och skola imorgon igen.. har verkligen haft en rolig helg med dom bästa människorna som finns mohaha. Fredan blev de en hel del stress på dagen och kvällen, sprang fram och tillbaks mellan mölndal och krokslätt med en apa som heter shvan efter mig, hem till mig, hem till han, hem till Lina, och tillbaks igen, gå hit gå dit fan va stressit! Lämna grejer hit lämna grejer dit, men till slut så fick jag ordning på allting som tur va, och allt detta först när jag lyckades skaka av mig Shvan!

Förfestade hos linosh en stund, och sen bar de av hem till Jocke som ännu en gång blev lämnad ensam hemma, känn dig oälskad av Viktor!! Iallafall så kom vi dit och hade oss hela kvällen och natten. Vi gick alla och la oss vid 5 tiden om jag inte minns fel och jag som vanlit vaknar 8 på morgonen och kan inte sova...så jag låg där och pratade me min ensamhet om livet. Jag och min ensamhet har blivit mycke bättre vänner på sista tiden, vi gled ifrån varandra ett litet tag men nu är allting bra igen vi hittade tillbaks till varandra. Bra för min ensamhet (som vi kallar för Ragnar vid de här laget, han gillar inte o bli kallad ensamhet) Mindre bra för mig dock. Ragnar (min ensamhet) är väldigt nära vän med Leif (min onda cirkel) så dom brukar gadda ihop sig för att trackassera mig offentligt och få mig att framstå som en stackare.


Här har vi Ragnar i sin senaste skepnad. Folk har sagt att man ser att vi är släkt, att man se de på dragen i ansiktet alltså.. jag kan faktiskt hålla med till viss del, men insidan har vi inte alls likadant de ska gudarna  veta och tack och lov för de. Lär inte känna honom! Han gör ditt liv miserabelt! Om de nu skulle bli så att han glider in i ditt liv  eller knackar på dörren nån dag och du råkar släppa in honom så ska du stå emot hans skal. Fall inte för han, även om de svårt, jag vet att han är charmig och ser otrolit bra ut, men han är giftig. Och glöm inte att han har olika skepnader, så det är inte säkert att han intagit just Afrikansk giftsnigel skepnaden, de kan hända att han är va som helst annat, en gång så försökte han lura mig genom att bli Svamp Bob. Han har starka käkar så akta när han blir arg så attackerar han med tänderna som ni kan se är väldit starka. Han har också en tendens att slåss med skalet han bär på, varning för det också.

Iallafall tillbaks till vad helgen resulterade i... vi gick hemmåt vid 3 tiden på dagen tror jag, och jag kom hem, tog en lång dusch och somnade direkt. Vaknade av att mobilen ringde vid 8 tiden ungefär och det va min kära vitamin som ringde och störde som vanlit. Jag skulle vakna me detsamma sa hon så jag gick upp efter ett tag. Torkade håret som va blött och förjävlit såg ut som jag varit med och ledit en armé i 5e världskriget. Fixade mig och senare tog jag bussen till balltorp med vitamin och en lina. Vi kom hem till jocke och jag dog av skratt me han i stort sätt hela kvällen(som vanlit) haha. På natten när många hade gått hem va vi kvar i lägenheten (jag vitamin lina(som decka) amina jocke mohammed shvan och sharam) och satt och pratade. Senare fick nån för sig att vi skulle köra en "jätte rolig" lek.

"Vi släcker ljusen och när ljuset släcks så ska vi slå på varandra alla på alla" så löd förslaget. Vi tyckte de lät hur skoj som helst så vi satte igång. Nån släckte ljuset och de enda jag kände var hur jag flög från sängen in i en vägg me huvet före. In i väggen och ner på marken. Innan jag hann förstå va som hade hänt fick jag en Jocke på mig och inte nog me de fick jag även en vitamin på mig. Cirka 130 kg fick jag över mig + en hemsk värk i huvudet. Vi reste oss upp och började vifta med händerna (som att nån skulle få ont av de) Och jocke med sina långben började sparka för fullt. Han gav någon hjärn skakning for lajf, den personen har blivit handikappat på ett eller annat sätt i stort sett resten av livet. Man hör vitamin skrika som att hon sett saddam hussein naken i duschen, och varenda person som befann sig inne i rummet just då fick säkerligen tinnitus resten av kvällen + blev ganska traumatiserad. Amina drog sina Mike Tyson moves och gav alla personer som kom i närheten av henne en rejäl knock out. En sak som är säker är att Komvik Kompis Knock Out inte längre behövs i sverige, de räcker med Aminas moves! Någon blev nerdragen från sängen med huvvet rakt ner i golvet och låg avdeckad och fick en och annan fot i huvvet tills de att ljuset tändes igen. Vi alla fick mer stryk än negerslavarna fick under 1800 talet av amerikanerna. Så de hela slutade med att jag blev misshandlad under bordet, jocke fick nackspärr forever and ever, shvan blev av med hörseln och får numera använda sig av teckenspråk, mohammed fick en hel del luft i sig me tanke på att de är på grund av han som större delen av oss mår dålit o har blåmärken på nästan hela kroppen, amina bröt nåra ben här och var och vitamin har jag inte hört av sen vi somnade, så de skulle för tillfället inte förvåna mig om hon tog 4an mot angered och hoppade ner för bron. Sharam utrymde stället innan vi ens hann se röken av honom hade han gått iväg i desperat försök av att undvika bli misshandlad.

Nu sitter jag här och inväntar besök av mina handikapps kompisar amina jocke och shvan. Så därför tror jag att de bästa för mig vore att fixa ordning mig :) Ha en bra söndag vänner och fiender



The taste of your lips, captured me. Pure bless from above...
Alexandra

Jag rör mig fram men det känns tomt, jag skulle sagt nåt men har lite svårt att visa känslor. Såren har satt sina spår lite ironiskt se hur pass det kan gå försöker skriva det på papper du är vacker som få. Men ville lägga det som låt och säga tack för igår, inga ord nedskrivet, ta mitt ord lev livet. Bli stor me musiken för jag vet att du slår lite svårt att få ner det exakt men jag rensar mig och kommer bara på två ord, älskar dig. Men jag har lärt mig att så fort de orden kommer fram blir det svårt att hålla kvar det man vill ha det är sant.

Jag springer på dig lite här och där och spelar kall när jag egentligen bara vill ge dig min hand. Du vet hur det känns att va ifrån varann, en vacker dag så hoppas jag att du bär mitt efternamn

Om det ändå hade gått som vi tänkt, om jag endå hade kännt som jag känner nu. Vart skulle vi ha stått idag, du är för långt bort från mig. Du vet hur det är att sakna nån men, kan ändå inte gå tillbaka som det var förrut...

ge mig tid musik är terapi hur klychsit det än blir, det här är mitt sätt att skriva ett brev. Ett brev som jag skulle ha skrivit för länge sen. Men jag ville veta hur det blev nu och vad som händer sen. Men jag kom på det försent som vanligt, kanskee det är lika bra att glömma allt det som varit? Du säger att du vet svaret men jag kännde att jag inte ville veta, ser bara oss två och det gör mig helt galen, svartsjuk, allt jag ser är sjukt svart. Men jag gömmer det bra kanske man glömmer det snart, och hittar nån annan men nej nej ingen är som dig. Ingen är som oss två! Saknar din kropp, Saknar din själ, saknar dig här, tillsammans vart det än bär! Hatar min värld när den inte innehåller oss men inget kommer loss för många saker emellan och jag som trodde att jag inte kunde bli kär igen men..



-v-

Imorgon bär de av, alexandra åker till cypern. Fan va jag kommer sakna dig älskling även om de bara är en vecka, men ändå.. en vecka kommer vara som ett år utan dig jag skojar inte.. vem ska jag nu överraska med en kexchoklad och en Mer varje dag i skolan? Vem ska jag nu gå på promenad me på kvällarna, i en hel vecka? Skojar fan va skönt de kommer va o slippa dig ditt as, har verkligen längtat efter denna veckan som kommer, bara få komma ifrån dig en vecka och andas som vanligt igen frugan, och tro fan de att jag kommer va otrogen mot dig. Vem vill inte ta chansen me Gunde Svan halllooow..? Har lovat att inte va otrogen men i just cant help it, kan inte motstå Gunde och Jerry. Your so out of bizniz Michael Jackson! Men när du kommer tillbaks så ska vi återgå till våra gamla vanor igen jag lovar. Kommer sakna min alkohol-lesbiska kompanjon och alla våra dagar i skolan. Alla gånger du knuffar mig så jag flyger in och ut genom dörrar och fönster. Alla gånger du spräcker mitt ögonbryn när du slår mig och alla gånger du ger dig på mig sexuellt agressivt. Kommer sakna allt, tur att de bara är en vecka frugan.



Annars har jag haft en av dom tråkigaste dagarna i skolan idag. (inte så ovanligt) Ska alldeles snart sätta mig ner och göra lite research om trafficking här i göteborg och börja på mitt arbete. Satt i flera timmar idag och kollade på filmer och reportage o läste om trafficking. Ska besöka världskulturmuseet denna veckan om utställningen om trafficking fortfarande är kvar för att få lite mer att stå på när jag ska skriva arbetet. Ska också ta fram mina beloved matte böcker och plugga lite. Har snart matte nationella proven och om jag inte blir godkänd på de så är de kört för min del tyvär. Imorgon har vi engelska nationella, finally!

-v-

when ur not with me, ur with me in my dreams. Though its night and dark outside, ur still my light. If u will be gone someday, am i supposed to carry on? Am i supposed to just let it all go? when im not with u, i still feel u there. I still feel ur hands, the taste of ur lips. When i dont hear ur voice, i still hear you breathing. And as i think, it all fades away baby. Let us explore the world, dont let go. Some things were ment to be, and some were never...

u never really know what u got, until its gone. Always keep that in the back of ur mind...


Rädd för att Våga. Rädd för att Förlora. Rädd för att Satsa.
-v- Do i ever cross ur mind, anytime? Do u ever wake up reaching out for me?

Om du bara visste...

Ler utanpå men gråter inuti

Ibland undrar jag verkligen hur jag lyckas göra vissa saker som jag gör i mina dagar. Hur lyckas jag, ställer mig den frågan varje dag asså. En person som går ur ett problem för att gå in i ett annat. En person som pendlar mellan glädje och sorg. En person som svävar mellan Ja och Nej. Aldrig ett ellet annat, utan alltid mitt emellan, varför blir de jämt så för... De ska vara lätt att ha de svårt men dubbelt så svårt att ha de lätt, eller hur..

Vissa dagar är betydligt bättre än andra måste jag säga, vissa perioder likaså, men när e de dags för min värld att stanna upp för en enda sekund. Sväva mellan Ja och Nej, de precis va jag gör... och tro fan att de tynger mig varje dag och varje sekund som jag tänker på dig. Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig oftare än bara då och då. Trots de önskar jag att då och då aldrig fanns. Make up your mind baby, you never know what you got until you lose it.

Sympati, ordet existerar knappt längre. Ordets innebörd existerar mindre än så.
Så jag lägger ännu ett leende på mina läppar och ler ut mot världen, låter folk förbryllas och dras iväg fullt medvetna om att mina dagar är lika soliga som afrikas öknen. Dock bränns den solen lika mycke som de bränns i hjärtat. Problem dyker upp istället för att lösa dom, så minimerar vi dom som vilken ointressanta msn ruta som helst. Försök förstå ironin i de jag skriver, eller ta in de och ha de i bakhuvudet. And once again my lovely Leif is back in my life.

För övrigt har jag haft en bra dag besökte shvan i hans praktik och sen hemmåt eftersom han skulle jobba senare, sedan va jag med min fru alexandra en stund och senare var jag ute me min älskade vän Ida och tjatade i flera timmar sen bestämde vi oss för att gå hem till henne och ta de lungt istället. himlans skönt att få träffa dig igen sunshine, har verkligen saknat dig min älskade barndomsvän. 12 års vänskap och du är älskad för all evighet!


Ler utanpå men gråter inuti

and im still all alooooone! Haahahaha kan man må sämre än sämst...
Igår slutade min dag för jävlans underbart. Me tanke på att jag gick och gymma för första gången på ungefär 2 veckor om inte mer, så har jag en träningsvärk idag som gör ont ända in i ådrorna.

Anyway, tog min vardagliga promenix med en av mina fruar enligt rutinerna. Kan inte komma på nåt som är skönare än att ta den promenaden med henne varje kväll, går och tjatar om allt mellan himmel och jord och framför allt dör av skratt, kastar oss ner på marken och rullar runt av skratt haha.  Igår gick vi till statoil klockan va runt halv 11 på kvällen så köpte vi choklad och dricka. Jag betala på nåt krångligt sätt som jag inte ens själv förstog och än mindre fattade han som stog i kasan. Så vi gav honom en 50 lapp istället. Sen gick min hjärna loss totalt fattade ingenting om vi hade betalat för mycke eller för lite.

- mm.m.m....men....d..du.du.....! T.t.t.o..tog....du....m min 20 lapp nuuuu.......? :$
- Näää din kompis fick ju den.
- ALLE JAG FICK JU DEN IDIOT KAN DU INTE RÄKNA ELLER TRO FAN ATT DU FÅR IG I MATTE(bla bla bla)

Jag grävde ner hela mitt höve i jackan på me luvan och utrymde affären medans alex gick efter mig o skrek alla möjliga hemskigheter till mig angående min IQ fasicken va jag skämdes tack vare den nedrans negern som leker experternas expert i statoil VA, tror att hon kan systemet bättre än moi.

mhmm.. de va en gång (jag vet att du hört samma skit enda sen din mamma o pappa berättade sagor innan du skulle somna, men this is on a whole new level) öö moving on, börjar om där jag började för att inte skapa förvirring... De va en gång en tjej som hette Alexandra. Året var 1990 och datumet var inte mindre än den 10e oktober. Detta va dagen då hon föddes i Mölndals Sjukhus(Man kan tycka att hon borde stannat där tills läkarna listat ut vad som senare kom att bli ett problem i samhället). Hon växte upp och trots den taskiga uppväxten då hon blev mobbad i dagiset för att hon var svartskalle, så klarade hon sig hyffsat bra längre fram när hon vågade stå upp på egna ben istället för att låta killar som Markus Frost dra i hennes hår. Hon skaffade sig inte bara ovänner dock. Många vänner hade hon och lycklig som hon var gick tiden snabbt för henne, tills hon blev 14 år. Alexandra hade en kusin som hette Jennifer. Dom två gick igenom eld och vatten tillsammans. Tills döden skiljde dom åt alltså, men i många tillfällen kunde man tro att inte ens döden kunde skilja dom åt, åtminstonde kunde inte deras mormor, mamma, pappa eller bror skilja dom åt när dom fick tag i varandra på dåligt humör. Slogs som lejon gjorde dom vill jag lova. Vidare till hur hennes liv blev. Hon började i en skola som hette Sörgårdsskolan och gick ut 3 år där. Hon skaffade sig många komipsar och likaså en pojkvän. Hon gick ur grundskolan och började gymnasiet, och bytte till största del umgänge och fortsatte vidare med sitt liv. Hennes läge just nu kan anses som stabilt men detta kan också vara diskutabelt. Hur blev de? Va hände? Missa inte Hitta Alle del 2!

sitter och har tråkigt efter att ha haft en av dom tråkigaste dagarna i skolan någonsin. Hände ingenting, fick inte ens chansen att tappa en tallrik, ramla ner för en trappa, göra sönder nåt, eller göra något över huvudtaget som kunde få mig att inte glömma dagen. Ikväll ska jag ta mig till gymmet och må bra i några timmar. Sedan ska jag även plugga lite trots att jag inte har något som jag behöver plugga, men plugga ska jag minsan. Men just NU ska jag gå och lägga mig en stund och sova en timma eller två. Har inte sovit ett skit idag och knappt nåt igår så de behövs verkligen en stund av sömn nu.

Sorry to dissapoint you jocke hahaha. De får bli nån annan dag :)
Alexandra

Yo te quiero, te extraño y te olvido. Aunque nunca me has faltado, siempre estas conmigo. Por las veces que he fallado y las heridas tan profundas. Mejor tarde que nunca para pedirte mil disculpas. Estoy gritando, callada yo te llamo, te escucho, lo intento, de ti yo me alimiento. Cuando el aire que respiro es violento y turbulento yo te olivo, te llamo, te siento.


Jag och shvänow min homie

Bästa lovet någonsin och nu har de kommit till sitt slut fan också. Har aldrig haft så roligt som jag haft denna veckan, speciellt dom sista dagarna. Tack till dig Jocke jag vet att du läser mohaha ^^ min personliga stammis. Hoppas att du fick den bästa födelsedagen och efterfödelsedagsfesterna i hela ditt liv mohahahaha!

Och nu är klockan halv 6 på morgonen och im still not tired. Så nu ska jag lägga mig och tvinga mig själv att somna. Om inte detta skulle gå för sig som väl planerat, så är jag illa tvungen att öppna fönstret och hoppa ut me huvet före. Så nu går jag och håller tummarna på att jag somnar så inte detta slutar i en katastrof.


I feel you precious, thinkin bout you n' sweet dreamin bout you  -v-
sov sött och dröm me änglarna hihi! Alexandra