Igår kväll va jag ute i stort sätt hela dagen. Riktigt fint och härligt sommarväder så jag hade inga planer på att sitta hemma och sega framför datorn. Ute med alla möjliga människor och roligt hade jag. Gick hem en liten stund och några minuter senare ringde telefonen och jag va utanför yttedörren på mindre än 5 minuter (igen). Då va de kväll men ändå inte kallt. Satt ute och tjatade och skrattade till 11 tiden (?) och sen åkte jag hem igen. Tog en varm dusch och när jag kom ur duschen kände jag hur jag började frysa. Äh, de är nog bara för jag duscha nyss - tänkte jag. så jag gick och la mig en stund och började frysa för mycke och blev öm i hela kroppen. Japp, de va febern som hade sprungit ikapp mig. Har inte haft feber på riktigt länge och nu kom den.

Somnade 5 på morgonen, låg och kallsvettades hela natten och kunde inte få ens en liten vibb av trötthet. Till slut somnade jag för att vakna halv 9 på morgonen för att gå till skolan. Och ja, jag borde verkligen ha stannat hemma. Har aldrig mått sämre än vad jag gjorde idag i skolan. 39 graders feber i skolan och lyssna på lärare som tjatar, de går bara inte ihop. Gick hem 12. Eller hem gick jag faktiskt inte, jag fick åka med martina och alexandra in till stan och må ännu sämre i en timma för att sen åka hem med alex som lagade mat till mig medans jag låg ihopkrupen under täcket. Vi kollade på en film och fråga mig inte va de va för film för jag somnade när de gått 2 minuter på filmen. När ja vaknade några timmar senare så satt alex med datorn och roade sig. FÖRLÅT!

Nu ligger jag här med en hemsk huvudvärk och en kropp som värker med 39 graders värme, bortskämd av pappa som åkte till maxi för att köpa godis och dricka till mig. Och har kollat på massa greys avsnitt med mamma. Rolig som hon är avslöjade hon hela serien för mig, allt som händer vilka som är tillsammans och inte, i dom nya avnsitten. Men men, sånt får man räkna med. Och jo, idag är faktiskt en sån dag som jag får ligga och skriva hur synd de är om mig i min blogg... för idag e de faktiskt synd, jag får tycka det idag, de är helt okej. för de faktiskt synd om mig idag... idag är en sån dag som jag får krypa in under täcket och be mamma o pappa hämta saker till mig och dom måste faktiskt göra det, för det ÄR synd om mig idag.

Jocke hade sin efterlängtade fest idag, tänkte titta förbi för att säga grattis till honom till hans åldrande som 20 åring, och sen åka hem igen men sen kom ju febern i vägen så de blev inget för min del. Skulle haft dans träning idag också med tjejerna, men de blev ju inte heller av i detta tillståndet. men iallafall så får du en alldeles egen spalt idag i min blogg, bara du jocke! Grattis, men nu får du ta tag i ditt liv du är 20 år nu, va har du frugan och barnen? Kom igen jocke, jag vet att de är svårt men du klarar det! Nu är du halva vägen till att få 40 års kris. Den tiden du levt nu, när du levt den igen så kommer duu va 40 år kan du fatta de eller? GAMMAL!!!! old! (ja, jag är bra på att ge folk  åldrande ångest, and i enjoy every second of it!)


för övrigt så mår jag dåligt. Inte på grund av någon feber eller så, inte fysiskt. de sitter mer i huvudet, eller hjärtat kanske stämmer mera. de sitter där iallafall, och jag har inte kunnat tänka på nåt annat än på dig idag.. tusen tankar och funderingar riktade mot dig idag, och du är värd varenda en av dom. always and forever..

never give up if you still wanna try, never dry your tears if you still wanna cry.
never settle the answer if you still wanna know, never say you dont love him if you cant let him go.

Veckans låt =)
[ Leona lewis - better in time ]