Japp, precis som de står på rubriken, mina dagar dom senaste 3-4 veckorna har gått alldeles för långsamt och dom har varit alldeles för tråkiga. Men det har inte stört mig, har liksom kommit in i den rutinen nu att de är såhär det skall vara....de ska vara tråkigt och dagarna ska gå långsamt, just nu. Jag är hemma o vandrar omkring i min lägenhet som att jag vore...en zombie, ja precis, en jävla zombie! Jag lider inte av de, jag tycker faktiskt om att vara en zombie, de ligger i min nya personlighet att vara det. Det är faktiskt ganska skönt, jag menar..det är inte som att jag behöver oroa mig över att det är kallt ute eftersom att jag inte varit ute (förutom när jag gått ut med kira), eller okej det låter lite som att jag inte tar ett steg ut men riktigt så illa är de heller inte, jag var ju trots allt ute i fredags då jag var hemma hos alex hela kvällen. Anyway, jag behöver inte heller oroa mig för att kolla när spårvagnar och bussar går för att kunna ta mig hem, well isn't that just wonderful?! Behöver inte lägga ner 3 timmar på hår&make-up, utan endast några få minuter på att fixa håret och lägga på en touch av smink för att inte SE UT som en zombie. Det är helt olika saker, att bete sig som en zombie och att se ut som en zombie. Jag får väl lov att behålla lite av mig själv, "rule nr 1 - never ever look sloppy, time or place (or company) does NOT matter." ungefär något i den stilen....

Lovet har gått för jävla sakta och de har utan tvekan varit det absolut sämsta, tråkigaste och sist men inte minst VÄRSTA (som nu kanske kan låta som en synonym på adjektivet "sämsta", men de är stor skillnad, den ska jag alldeles strax ta och förklara i min uppfattning) sportlovet någonsin!!! Jag har varit arg, jag har gråtit, skrattat, jag har varit besviken och haft en börda över mig, den bördan kallas skuld. Jag är glad för första gången i mitt liv över att skolan äntligen börjar, så att jag kan få komma ut från min "vara-hemma-dygnet-runt-och-inte-prata-med-NÅGON"-rutin. Wow, jag har en anledning till att gå upp från sängen, jag kommer inte längre kunna ligga i sängen och sova tills dagen blir mörk...för att sen sova några timmar senare igen. Jag har äntligen fått tillbaka skolan, någonting i den här världen faktiskt värt att kämpa för.

Skillnaden mellan "sämsta" och "VÄRSTA" vid just detta tillfälle är att VÄRSTA skriver jag med stora bokstäver, me de menar jag att de faktiskt är så att jag har aldrig i hela mina 18 långa år haft ett sport lov som jag önskar att jag aldrig fått. Aldrig haft ett sport lov som jag skulle hoppa över om jag kunde, så dåligt har de faktiskt varit. "sämsta" skriver jag varken me stora bokstäver eller med stor bokstav i början, nee för jag menar helt enkelt bara att det varit sämst, på ett sånt sätt att jag längtade å längtade, tills jag upptäckte i mitten av lovet att jag har verkligen haft tråkigt detta lovet, jag har inte gjort någonting överhuvudtaget, och inte ens på alla hjärtans dag blev de nånting av mitt liv. För en sekund (eller väldigt många sekunder, faktiskt hela jävla dagen) så kände jag mig så misslyckad och patetisk, att jag låg hemma med mig själv och tittade på en hel säsong av 90210. EN HEL SÄSONG!!!!!!!

Är glad att lovet är över, och jag hoppas att ni andra har haft ett bra lov, ett lov så som ett lov SKA vara...



i've lost everything, but who cares? Im nothing but a zombie.......