Det ENDA jag ser fram emot dagarna i ända är att helgen ska komma så att jag kan få komma till göteborg och vara med min familj, pojkvän & vänner. Eller att min pojkvän kommer upp hit över helgen. Och sen helt plötsligt så försvinner en helg BARA för nån tillställning!!! Och det är BARA med stora bokstäver!!!!!!!!!!!!!!! För jag personligen anser inte att en tillställning är värd den enda tiden jag faktiskt har. Inte nog med det så är jag väl medveten om att en till helg försvinner om bara 2 veckor. IGEN!


"JAHA?" Sitter jag då och tänker... jag vet inte om jag ska slå sönder varenda föremål i min närhet eller om jag ska falla ihop i gråt. Vad ska jag göra då? Det rör INGEN annan i ryggen, ingen förutom mig och de är de som är de värsta me allt detta. Jag är den enda som bryr mig, jag är den enda som blir lidande av all skit..

Igår skulle jag påbörja ett väldigt speciellt projekt som skulle bli en stor överraskning. Men gissa om jag tappat lusten? Satt i stort sett hela natten igår och planerade..och i all frustration klickar jag nu på DELETE, tömmer min papperskorg och låtsas att det aldrig kom upp i mitt huvud.

Nee..jag slog inte sönder någonting..jag faller ihop i gråt.